I lördags spelades två matcher som var skrämmande lika varandra. Jag insåg inte det när jag varpå San Siro och flög som en kärlekskranka supporter upp och ner från bänken i hopp om kvittering. Det tog flera timmar efteråt och några minuters tystnad i mörkret innan tanken slog mig att jag nog hade bevittnat något historiskt just denna fotbollsfyllda dag.

Råå mötte ett taggat Stattena Bluebirds och Sveriges landslag mötte avslappnat Danskt landslag senare på kvällen. Två helt olika matcher, helt olika spelare, helt olika tempo, helt olika arenor men ändå nästan helt identiska. Jag kan tänka mig att Stattenas spelare och fans kanske tar illa upp när jag jämför de med Danmark men det är inte illa menat. Ni vann, precis som danskarna, ett viktigt och hett derby på ett smart sätt. All heder till båda lagen.

Eftermiddagsmatchen i division 3 slutade med deppiga miner för Råå. Matchen var jämn och riktigt bra. Båda lagen bjöd upp till dans med svåra steg och när Råå missade en tidigt straff och sen kort efter missade ännu en superfin målchans, ja då började man undra vad som var på gång. När Kim Kjellström senare missar en tidig straff på kvällen i Stockholm och sen både Henke Larsson och vår egen superstar Zlatan bommar målet, ja då blir man allt lite rädd.

För oavsett om man spelar som division 3 spelare i damfotboll eller som landslagsspelare med miljonkontrakt så går fotbollen ut på exakt samma sak, att göra mål. Det ter sig vara väldigt svårt oavsett om man har 30000 fans på läktaren eller 16 stycken på en liten träläktare. Att två frisparksspecialister missar vars en straff denna dag kanske kan ses som slumpen, men jag ser det ändå som något helt annat. Det var helt enkelt inte en dag för straffar. Sen att anfallare och yttermittfältare missar chanser så fina att det borde vara böter på miss är inte heller ödet, det var helt enkelt ingen bra dag för målskytte heller. Kanske ödet, kanske inte!

Det är inte helt enkelt att göra mål och det är inte enkelt att spela sig fram till bra lägen heller. Det vet alla som spelar eller har spelat fotboll. Men det är också fotbollens stora behållning att det, till skillnad från t ex Bandy, sällan slutar med siffrorna 9-6. Ett mål räcker för att rycka i en tabell eller ta ett stort kliv närmare ett VM-slutspel. Taktik betyder mer och mer och lag analyseras sönder och samman inför matcher. Var Stattena farliga framför mål i lördags? Svaret är i mina ögon nej. Däremot var Råås chanser aningen farligare med ribbskott och en målhungrig Jenny Olofsson i täten. Danmark gjorde mål på årets försvarstavla, kanske till och mer århundradets försvarstavla och lyckades sen bara göra en fantastisk lurig löpning som borde ha resulterat i 0-2 till de rödvita under hela matchen. Efter det var de gulblått för hela slanten. Det räckte inte! Man kan säga att bra lag tar vara på sina chanser, så är det bara.

Så Råå och Sverige jagade oavgjort och var väl värda det men ibland är det bara inte menat att man ska få med sig en poäng. Inget att filosofera om egentligen, det är bara att ta nya tag och se till att vinna nästa match. För målskytte är inget man kan förbestämma, det bara händer och när det händer då är det för jävla gött. Nästa match blir det säkert annorlunda och då torkar vi tårarna med glädje och jubel.

Så känn er som en del av historien kära fotbollspelare i Råås Finest och Stattena Bluebirds. Ni blev en del av den i lördags. Historien om fyra lag på två olika platser i ett land där två matcher blev snarlika kopior av varandra. Ettorna vann och de som jagar får fortsätta jaga ett tag till.

Over & Out

Roger Trygg